2018, Blogg

Det har varit ett helvete och det varken kan eller tänker jag förminska.

Men tänk vad mycket fint, vad mycket fint det går att uppleva i ett liv som präglats av en tid med så mycket av det sjuka. Oändligt många timmar har handlat om att fightas, fightas mot sina egna jävla tankar. Tankar och känslor som medgett en ångest som tagit ifrån mig det där som hör en vanlig vardag till. Jag har inte med den ångesten och med de tvången varit kapabel till att fungera ”normalt” i vårt kravfyllda samhälle. Jag har av bara tanken på krav mått fruktansvärt illa.

Men det har blivit så mycket bättre, jag fightas inte på det sättet längre. Det skapas inte samma ångest och jag börjar lära mig att hantera vårt kravfyllda samhälle. Det fina livet börjar ta allt mer plats och trots att jag är inne på min tredje sjukskrivnings fjortonde månad så börjar jag tycka om att kliva upp på morgonen. Det är en glädje i sig att bara få uppleva dagar utan den där ångesten och dom där tvången som så länge tidigare styrt mitt liv.

Det som varit så himla fint i de sjukaste jävla stunderna det är alla dom där segrarna jag tagit, alla dom där framstegen jag gjort och tacksamheten för människorna som stått och står vid min sida. Jag har fått upplevt segrar på en annan nivå, segrar med ett värde långt högre än i mitt tidigare liv. Framsteg som gjort att jag blivit mig själv och nyfunna vänner som visats sig bli några av mina absoluta favorit människor.

Det har varit ett helvete och det varken kan eller tänker jag förminska. Det har varit en pina men fan vad mycket vackert jag sett, vad mycket fint som finns och vad jävla glad jag är att tagit mig hit och faktiskt känner som jag gör. Min resa med dom fighterna och dom segrarna vill jag använda på bästa möjliga sett. Jag vill inspirera till att livet kan bli bättre för något sätt så har det ju ändå blivit det.

/Madelene – fordinegenskull

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *