Blogg

Men jag behåller mitt leende

Och så har även dessa dagar passerat, de så kallade juldagarna. Att dagarna i sig benämns som juldagar är något som verkligen kvittar för mig och allt har varit precis som vanligt. Jag har alltså burit på samma ångest, samma oro och samma tvång men jag hade heller inte några andra förhoppningar. Jag skulle fira julen för lillen och kanske gjorde han den här julen till en av dom bästa. Jag fick uppleva hans lycka över julen och dess innebörd, för mig var det bästa tänkbara julklapp.

Hur som helst så är de bara några dagar kvar på året 2017 och jag är skrämmande nog inne på min sjätte månad som sjukskriven. Ett halvår och jag har fortfarande inte fått någon vettig hjälp. Det för att jag är sjuk i något som det råder otroligt stor okunskap inom och för att resurserna i vårt svenska samhälle tydligen inte räcker till. Det är alltså någon månad sedan jag befann mig på det där bedömningssamtalet på psykiatrin där jag träffade en läkare som i min värld jobbade på fel plats. En läkare helt utan känsla för empati och att jag gråtandes på mina bara knän vädjade om hjälp
för att några minuter senare bli hemskickad med lite antidepressiva och en köplats för psykolog tid säger rätt mycket om psykiatrins brister. Jag har fortfarande inte fått träffat den där psykologen och de har som sagt gått 3-4 månader sedan dess att jag lämnade psykiatrins lokaler.

Det sjuka tar för tillfället väldigt mycket ifrån mig. Det sjuka förändrar mig väldigt väldigt mycket. Det sjuka ställer till det mest simpla. Det sjuka dödar mig miljontals gånger inombords.
Men jag behåller mitt leende för att jag tror på att det någonstans, någon dag kommer att hjälpa mig till det friska!!

/ Madelene – fordinegenskull

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *