Blogg

Någonting som tydligen kom att inkräkta på mitt liv och det inte bara för en stund, utan för flera flera år.

Så länge jag kan minnas så har jag burit på en känsla, en känsla av något jag än idag saknar förmåga för att kunna utrycka i ord. En slags känsla av något annorlunda, som att det är något som från första stund inte riktigt stämt.

Och ju mer jag ser tillbaka på mitt liv som barn så fylls jag med massor av minnesbilder om hur jag känt, varit och agerat. Vilket vidare väcker känslan av att det kanske inte var så förvånansvärt att jag den där första söndagen 2013 bestämde mig för att avsluta det som var mitt så kallade liv. Inte heller särskilt förvånade att det skedde efter att jag några månader tidigare tagit studenten. Någonstans så känns de plötsligt så givet, nästan som att det skulle vara förutbestämt. Förutbestämt att jag skulle göra klart skolan och hinna fylla ”vuxen” innan allt det där som fanns inom mig skulle få utlopp. Som att jag samlat på mig något som i sin tur byggt upp något som kom att ge utryck i diverse psykiska sjukdomar.

Åter till den där känslan som jag burit och bär på än idag. Frustation över hur omöjligt det är för mig att uttrycka den i såväl skrift som tal. Men som sagt det står rätt klart för mig att det så länge jag kan minnas funnits något inom mig som varit lite ”trasigt”. Någonting som tydligen kom att inkräkta på mitt liv och det inte bara för en stund, utan för flera flera år. Åren sen jag flyttade hem till Jämtland har ju snart nåt fem. Fem år med ett tillstånd som kan benämnas med rätt så allvarligt och det med några få månader som undantag. Men kanske det sjukaste i det sjuka det är att jag har vant mig och jag har lärt mig hur jag ska göra för att få det att fungera.

Hur som helst åren hemma har som sagt snart nåt fem, men först ska julen firas och det nya året inledas. Idag är dagen före julafton och kvällen ska jag spendera med mina favoriter och de hemma hos min ena syster och systerson. Imorgon är det julafton och den spenderas precis som vanligt hemma hos mamma på landet. Jag ska alltså den här helgen umgås med dom bästa jag vet och befinna mig på platser som jag vanligtvis trivs väldigt bra på. Allt borde vara frid och fröjd, men så var jag ju inte frisk nu heller. Så för mig är inte denna helg någon speciell lycka, njutning eller avkoppling. För mig är hela helgen en stor utmaning och i mitt huvud ekar det sjuka som hatar idén om hur jag ska tillbringa min helg. Att känna som jag gör inför att ta mig igenom helgen säger rätt så mycket om hur det snett det sjuka faktiskt är. Om hur mycket det faktiskt ställer till.

Med det sjuka ekande i huvudet så ska jag hur som helst tillbringa helgen med min bästa och det gör mig mitt i all skit ändå evigt tacksam.
Tacksam för dom!

God jul!

/Madelene – fordinegenskull

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *