Blogg

Då blir allt ett försök till flykt, utan ett enda ställe att fly till.

Jag skulle ju förbli frisk. Men även detta år råkade något komma emellan, något som återigen kom att handla om det där psykiska. Det psykiska som jag snart blir knäpp på. Ett område som jag tycks vara extremt sårbar för, ett område som ständigt återkommer.

Nu har de gått några veckor sedan den där bedömningen med läkaren på psykiatrin och inte ens den där ytterst minimala formen av hjälp som de var beredd att erbjuda mig har jag erbjudits. Den lyser fortfarande med sin frånvaro samtidigt som det känns som att tiden bara springer iväg. Jag sitter med en sjukskrivning som egentligen går ut om två veckor, men att gå ut i arbetslivet är inte ens att tänka på. Jag hade som jag nämnde en lite bättre period för några veckor sedan. En period då jag trodde det började vända, men jag är sedan en tid tillbaka åter i samma skick som tidigare.

När man inte vill vara hemma och inte heller vill befinna sig någon annan stans då blir ju vardagen rätt så komplicerad. Då blir allt ett försök till flykt, utan ett enda ställe att fly till. För jag kan inte fly mitt egna huvud och det är just där som problemet sitter. Det är inte vart jag är eller vad jag gör som är problemet, det är vad som försiggår i mitt huvud som ställer till det. Och jag vet också att det inte går att fly utan att det måste övervinnas. Men just nu handlar min vardag om att dagarna ska passera, dom ska överlevas helt enkelt. Och överlever det gör jag. Jag har ju som sagt blivit grym på det här.

/ Madelene – fordinegenskull

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *