Blogg

Hopeful

för att jag tror att allt det bästa inte hänt än och jag ska återigen bli så lycklig som hon på bilden där. Kanske till och med lite lyckligare än så. För det där är faktiskt jag för bara ett år sedan. Det där är jag på min språkresa i England. Resan som blev den bästa medicinen jag någonsin tagit. Resan jag aldrig glömmer. Dom tre bästa månaderna i mitt liv hittills.

Den där känslan som jag skrev om förut, känslan som infann sig i mig i onsdagskväll förra veckan, den lever faktiskt fortfarande kvar. Den är vid liv och det ger mig mer hopp för var dag som går. Men jag har också sedan den kvällen upplevt att jag blir ännu tröttare psykiskt, att jag bara vill lägga mig på sängen och vila oftare än tidigare. Kanske har det att göra med den
där känslan, eftersom att den ändå får mig att utmana sjukdomen varje dag. Det handlar ju ändå om att kämpa emot, att gå emot allt vad den där jävla sjukdomen egentligen vill och önskar. Och det är ingen lätt motståndare, för den är jävlig och väldigt väldigt stark. Men jag är ju också väldigt envis, väldigt bestämd och med handen på hjärtat så kan jag också stolt säga att jag faktiskt också är rätt stark.

Hela mitt fram till 18 års ålder handlade ju ändå om fotboll och för mig fanns inget annat än vinst. Där och då var fotbollen lite på liv och död för mig. Dom matcherna, dom närkamperna och dom fighterna kändes livs avgörande. Idag vet jag att att de egentligen inte spelade någon större roll. De fighter jag tagit sen jag slutade med fotbollen och stötte på dom psykiska sjukdomarna. Dom fighterna är faktiskt på riktigt på liv och död.
Perspektiv.

Hur som helst i förrgår så stod ett nytt läkarbesök på schemat och hon är faktiskt någon som verkligen försöker hjälpa mig. Tacksam att efter så många år äntligen få träffa en läkare som hon. Dock händer inte så mycket nytt för mig. Sjukskrivningen förlängdes till mitten på december och ska eventuellt prova på någon slags samtalskontakt. Sen så ska jag äntligen få någon hjälp med min krånglade mage. Sammanfattningsvis så är jag hoppfull och sammanfattningsvis så tror jag att det börjar vända, att går i rätt riktning.

/ Madelene – fordinegenskull

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *