Blogg

Hemma på min gata i stan

Och så är jag faktiskt tillbaka i min lilla lya på Genvägen i stan. Det trots att jag trott och påstått att jag aldrig mer skulle bo här, att den varit med om för mycket, för mycket sjukt för att kunna gå tillbaka till. Och nog har den varit med om sjukt, mest bara sjukt när jag tänker efter. Efter som att jag varit sjuk sen dess att jag kom hem sjuk för 4,5 år sedan. Det är nog den som faktiskt ”sett” och varit med om mitt värsta. Men jag befinner mig hur som helst i skrivande stund återigen i min egna lägenhet. För att de gick upp för mig av olika omständigheter att jag inte hade något alternativ just nu. Rätt eller fel, klokt eller dumt det vet jag inte.

Den var den 17 augusti som jag packade ihop mina grejor för att flytta hem till mamma på landet. Ett beslut som jag inte ångrar en endaste sekund, för där och då kunde jag inte vara kvar själv i min lägenhet. Jag önskar att jag med det sagt menade att jag är friskare idag än för en månad sen. Men jag är tyvärr inte det. Det är lika jävligt, om inte än jävligare. Under den dryga månaden som gått har jag ju även hunnit packa mina grejor för det där äventyret i Stockholm. Äventyret som inte blev något äventyr. Äventyret som tog slut innan de ens hann börja. Men jag prövade, vilket jag faktiskt är väldigt stolt över. Vad det var som gick upp för mig att jag skulle tillbaka till min längdenhet, det vet jag inte. Jag har inget svar på det och jag vet inte heller vad som händer härnäst.

Jag har en sjukskrivning, väntar på beslut från försäkringskassan och samtal från någon som förhoppningvis har en plan för hur jag återigen ska komma tillbaka. Tillbaka till livet.

Och något som gnager inuti mig utöver allt de här jävla sjuka, det är hur jag någonsin ska kunna tacka mamma och mina två systrar för vad dom gjort och gör för mig. Kanske till och med dom har vant sig att hon deras lillasyster och yngsta dotter inte riktigt klarar sig på egenhand. För det har ju faktiskt varit så enda sen jag gick och blev vuxen. Jag har levt och lever på dom, det är som som på något vänster får mitt liv att fortsätta snurra. Dom som är dom absolut bästa jag vet❤️

/ Madelene – fordinegenskull

1 reaktion på ”Hemma på min gata i stan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *