Blogg

Och så var tredje sjukskrivningen ett faktum..

Dryga fem år har gått sedan jag tog steget ut på den där trappan och sjöng om ”studentens lyckliga dagar”. Ungefär hälften av dom dryga fem åren har inneburit sjukskrivning och ungefär fem år av dom åren som gått har handlat om överlevnad. Men efter som att jag är en av dom som på frågan

”Vill du ta livet av dig? Vill du dö?
Svarar något i form med
”Nej jag vill bara, bara få leva”

Då är de tydligen inte tillräckligt allvarligt.
”Då kanske du borde kunna jobba åndå.”

Av den anledningen önskar jag så att jag skulle kunna spela upp en slags film. En video för att på något sätt förmedla vad som försiggår inuti mig dygnets tjugofyra timmar. För hur jag än vrider och vänder på det så finner jag inget ställe som jag vill befinna mig på. Hur jag är vrider och vänder på det så vill jag inte vara någon stans. Jag vill krypa ur mitt egna skinn. Men hur gör man det och är det bättre där?

Någonstans i denna förtvivlan och denna hopplöshet så har jag accepterat att jag måste fightas ett tag till, att jag måste överleva ännu ett världskrig. Ett världskrig i mitt huvud.

/Madelene – fordinegenskull

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *