Blogg

Som en blixt från en klarblå himmel

Med en ångest som inte går över, med gråten upp i halsen och där varje steg är en kamp jag lärt mig att leva så. Jag skapat mig en vardag i det här och blivit rätt så bra på det. Kanske har jag blivit så van att jag per automatik bara gör. För jag vet inte hur men jag kliver ur sängen varje morgon och att jag sen dag efter dag överlever dygnets 24 timmar det är en gåta för mig.

Och jag väntar faktiskt fortfarande på att vakna, för jag hoppas fortfarande att jag bara ska ha drömt min värsta mardröm någonsin. Men jag är ju vaken och den där mardrömmen, den är min verklighet. För sjätte gången slog den till men den här gången slog den ner som en blixt från en klarblå himmel och jag vet inte hur men jag kommer att överleva den här gången också. Och nej det är inte den där anorexin som så många fortfarande kanske förknippar mig med. Det allt det där andra.. den där ständiga ångesten, dom där panikattackerna, tvångstankarna, tvångshandlingarna och den där depressionen. Det är just det, det som mina 24 timmar om dygnet handlar om. Det här gången så gör det nästan lite ondare, för jag trodde faktiskt att det var min tur nu. Min tur att få leva livet. Men är det något jag lärt mig så är det ju att livet inte alltid blir som man tänkt sig och att det på ett eller annat sätt löser sig. Det ska och det kommer att lösa sig den här gången också. I min hopplöshet så står jag fast vid att livet ändå blir bättre!

 

/ Madelene – fordinegenskull

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *