Blogg

A ten years old girl

A ten years old girl..

”Jag tänkte berätta eller jag vet att du redan pratat med mamma. Jag mår ju inte så bra”

Dom orden kommer från en utåt sett glad och sprallig tioårig flicka. På insidan döljer sig något annat, på insidan är den här tioåriga flickan inte sådär sprallig och glad längre. På insidan så är den här tioåriga flickan ständigt oroad och fylld med massor av tankar och funderingar. Tankar och funderingar som inget barn ska behöva uppleva. Barn ska få vara barn, glada och spralliga på både in och utsida.

”Jag funderar hela tiden på varför jag mår dåligt”
Och så sökte dom till BUP..

Det var den här tioåriga tjejens mamma som kontaktade BUP med ett hopp om att få någon hjälp. Någon hjälp som på ett eller annat sätt skulle kunna hjälpa den här tioåriga tjejen och hennes föräldrar.
Men så kommer vi till det där omtalade ”men:et” tyvärr även här. Och här i en bemärkelse som gör att de skär så fruktansvärt i mitt hjärta. För enligt hon som svarade i telefonen på BUP så ska den här tioåriga flickan och hennes föräldrar komma tillbaka om ett halvår om de inte blivit bättre. Hon påpekade att de är vanligt att flickor i den åldern mår dåligt och att det är något som kryper längre ner i åldrarna. Så hon på BUP, hon tyckte tydligen inte att dom kunde hjälpa den här tioåriga flickan och hennes föräldrar, för att de var alldeles för vanligt. Mamman till flickan talade om precis som de stod till och allt vad de gäller flickans självkänsla, orostankar, självskadebeteende, kontrollbehov osv. Men nej de var bara ett föräldraransvar. Mamman förklarade att dom prövat allt och att dom nu behövde hjälp, innan de går för långt. Hon på BUP stod kvar vid sin åsikt och hånskrattade lite. Det var det, ungefär det samtalet präglades av och så samtalet kom att avslutas.

Den här flickan och hennes föräldrar får alltså ingen hjälp ifrån BUP. Hur dåligt ska våra små egentligen behöva må för att ges möjlighet till hjälp och stöd från BUP?
Den psykiska ohälsan har tydligen tenderat till att krypa allt längre ner i åldrarna och skadar nu våra små. Jag får då inte ihop logiken i att BUP kunde ge den respons de gjorde i den här situationen. Är det inte då dom borde göra något? Då dom borde reagera? Och då dom borde vilja skapa skillnad?

Dagens samhälle, vet inte vad jag med ska säga..

  1. / Madelene – fordinegenskull

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *