Blogg

Ingen hade blivit förvånad om jag vänt i samma ögonblick som jag skulle slå mig ned i flygstolen

Den där första söndagen i september förra året då begav jag mig ut på ett äventyr och in i något som bevisade sig bli mitt livs bästa medicin. In i något som visade sig ta mig ut ur vad som höll på kosta mig livet.

Klockan ringde som vanligt tidigt den där morgonen och jag var som vanligt redan vaken. Jag hade sovit dom där två timmarna och jag minns att jag helst bara ville komma iväg. Mitt flyg skulle gå från Östersund rätt tidigt den där söndagen. Jag ville vara säker på att hinna med mitt kvällsflyg från Arlanda som skulle ta mig till England. Hur som helst jag checkade in i Östersund, men var tvungen att checka in igen på nytt när jag kommit till Arlanda. Då visade det sig att min resväska var för tung, övervikten var för mycket och jag behövde betala extra. Ingen big deal, de var bara att betala. På vägen hem så hade jag räknat med samma kostnad igen, men övervikten var inte så mycket denna gång och jag slapp faktiskt betala. Nu kan man undra varför jag skriver det här, en jävla övervikt på en resväska liksom. Men till saken hör att:
Det var nämligen så att vikten på resväskan visade exakt vad jag kände inom mig. Jag begav mig till till England med en tyngd av massa skit som vägde otroligt tungt. Hem åkte jag lättare och friare än vad jag vågat tro. Jag lämnade skiten i England och åkte hem helt enkelt. Rätt häftigt när jag ser det på de sättet.

Mitt livs bästa beslut och först nu har jag på riktigt kommit till insikt med att jag faktiskt klev på det där planet den där söndagen i september och att de är de absolut modigaste jag gjort hittills i mitt liv. Ingen hade blivit förvånad om jag hade vänt i samma ögonblick som jag var påväg att slå mig ner i flygstolen.
”För vem hade egentligen suttit i den stolen tidigare?”
Jag satt mig trots allt ned, flög till England och klev av planet. Inte heller då hade någon förvånats om jag tagit första möjliga flyg hem. Jag åkte inte hem. Jag att mig i taxin som skulle ta mig till Oxford och dagen efter började skolan och de var dags att möta ungdomar komna från hela världen. Ingen hade heller nu förvånats som jag packade min grejor och begav mig hem igen. Jag åkte inte hem och efter en veckan i England så började min familj och jag snarare att undra om jag ens skulle komma hem till jul!

Min dröm hade blivit verklighet, jag mådde bra igen! Jag mår bra!

/Madelene, fordinengenskull

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *